GTG Shipping, Thailand

Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på min mail här; chaiyaphum@glegolo.com

Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast. Välkomna med Era förfrågningar

Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av mig, klicka på forum Sawatdee eller direkt här på hemsidan, under menyn upptill, Transport och flytt!

Chaiyaphum MMMCCCLXXXV, Thailand

20 oktober 2018

88,2 kilo –

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,623 (uppåt)



Lån skadar!!

Ja så small det av här hemma, alltså lunch med gubbarna. Jag hade bjudit in som jag skrev i går Risto, Kjell och York, och jag gjorde min hemlagade pizza, som jag själv tycker är riktigt god och läcker. Jag lade på alltså; ost och skinka. tomatsås, ananas och skivad banan samt 3 st råa ägg...

Killarna åt som besatta, och båda ugns-plåtarna som var fulla av pizza gick åt. York åt t.om. 4 gånger totalt, så den gubben blev nog proppmätt. Kjell och Risto tog det mer vackert, men de käkade nog dubbelt av vad jag själv åt. Så alla mina föresatser att; spara lite pizza till senare, det gick ju fullständigt överstyr.

Men vad gör det, huvudsaken är att killarna gillade min pizza. Ja med tanke på York, som nog käkar pizza säkert minst 5 gånger i veckan hemmavid, och då gör han ALLTID med sin eviga salami på. Tydligen så föll bananen och ananasen i god jord, medans han inte riktigt gillade ägget.

Jag själv tycker denna pizza är grymt god, så den fortsätter jag nog med.... Det enda som jag tycker saknas är i så fall Bearnaise-sås, som man ju skall lägga på pizzan också, som en avslutande lyxgrej... Men jag klarar inte av som York. Att äta pizza så ofta, typ 2 gånger i månaden maximalt för min del...

Idag, så blev det överraskning från Yongyuts sida, alltså bilkörning återigen. Den jäkla bilen får bara inte stå och vila sig en endaste dag. Varje dag så är det något “viktigt”!! En granne som bara måste åka och handla, då skall Yongan köra... Ibland åka och hämta svärmorsan, och köra antingen till sjukhuset, eller hem till oss, eller kanske köra henne 12 mil enkel väg till Khon Kaen, och hälsa på någon syster..

Alltid är det nåt. Födelsedagar, som nu det firas å det vådligaste här i isaan, alltså samma födelsedagar som dom annars aldrig firar, fasen dom vet ju inte själva hur gamla dom är. Men får man bara köra bilen, så funkar det ju, ja hon e la för go den damen, Yongan alltså..



Många gånger så är folk sjuka, och just den grejen är en stor fin grej för Yongan, jävlar vad sjuka dessa thai är i släkten, så idag var det en farbror upp i byn "Nak At Han" som var sjuk, och Yongyut skulle ha med sig “gänget” upp dit, 6 mil enkel väg.... Hon berättade då att hon skulle ha med sig sin mamma, och sin äldsta syster också på resan plus Alaam och Namkaeng.

Jag visste vartåt detta lutade, och jag kan bara inte låta bli att lägga en västerländsk tvist på det hela, för att få Yongyut lite upprörd, och förhoppningsvis att tänka efter lite... Vadå.. Jo det är exakt 15 kilometer ned till byn där svärmor och systern bor, jag sade då;

“va bra då kan dom ta en tuk tuk (taxi) hit, så slipper du åka 30 kilometer totalt, och hämta dom innan resan ens har startat.. Om det kniper så kan jag betala dessa 60 baht för taxin, det är mycket billigare än att låta vår bil gå 30 kilometer”.. Tror ni att Yongan blev sur eller.....?

Men Yongyut försökte jag få fram, till denna döende svan i form av en thaidam... - “Sedan skall du säkert köra hem dom också.... och nu snackar vi om 60 kilometer totalt för att dessa skall följa med. Varför kan inga thai försöka underlätta lite grand och inte bara utnyttja varandra”? Javisst, svarta ögon kan vara vackra, i vissa fall..

För att du skall hämta och sedan lämna dina familje-medlemmar, så kör bilen 60 kilometer, alltså exakt lika långt som du sedan kör enkel väg hem till din farbror. Förstår du inte hur jag räknar eller?? Yongan var skitsur, och jag var tvungen att stoppa igen mitt mat-inkast, annars hade det blivit otrevligt.



Men detta skall ni veta är inte kultur-skillnader egentligen, för mig är det skillnader i utbildning. Inte bara det att thai har värdelösa lärare, de har en fullständigt värdelös läroplan också, och de sätter ingen speciellt press på eleverna. Vi är så överlägsna i västerlandet, så det är skrämmande.

Men på toppen av detta, så gick många i Yongans generation, alltså födda 1970;talet, enbart runt 6 år i den värdelösa skolan... De har svårt att stava, är ovana vid att skriva, och de har STORA problem med matematiken... Så när en västerlänning lägger sin logik på bordet inför en thai, så befinner sig inte thaiens logik ens på samma bord.

Logiken finns helt enkelt inte mest p.gr.a. att kunskaperna saknas. Så jag spillde bara krut i morse, med körningen och kilometer hit och dit. Hon såg inte plus och minus min kära fru, hon såg som vanligt enbart en snål fan till utlänning, som ville komma emellan henne och hennes familj.. DET är deras logik...

Så skall ni tycka synd om denne falangen så är det dags att göra det nu, ty inte bara är det synd om alla män som är gifta med ett fruntimmer, oavsett var dom bor, och i vilka länder, ty kvinnor är från Venus och männen ifrån jorden... Jag är dessutom gift med en thai, som är sprungen ifrån en planet som dom ännu inte identifierat där ute i yttre rymden... Men jag gillar henne ändå...

Handskak


Chaiyaphum MMMCCCLXXXIV, Thailand

19 oktober 2018

88,7 kilo – 88,1 kilo (19 km) 1 timme 12 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,611 (nedåt)



Gräv inte guld i en silvergruva,

det finns helt enkelt inte där!!

Idag så bar det av upp till Herr Birger i Waeng Noi igen. Ja han hade problem med sin dator, så det blev till att pilla med den lite grand. Vi ordnade fram ett nytt email-konto för honom, och jag gav honom instruktioner hur hantera foto och bilder. Vi löste hans Youtube-problem o.s.v.

Nu har han ju en riktigt duktig tös i sin dotter, och henne måste han nyttja mer, annars är det ju en förspilld tillgång datormässigt.. Jag hade med mig Johnnys original-senap, ett gäng goa korvar, samt 2 påsar med rotmos-pulver. Vi fick en grandios lunch faktiskt.

Alltid underhållande att komma till Åke och hälsa på, en supertrevlig kille, lättsam och har alltid mycket att avhandla. Denna dag hade vi saftiga samtals-ämnen som; arga fruar, sura fruar, argsinta ungar, skötsamma husdjur, och mat och vänner. Så tiden flög iväg, och snart blev det dags för hemgång igen...

Birger säger alltid att det aldrig regnar i Waeng Noi, och det vet ju han, då han ju bor där. Jag startade mina 65 kilometers hemfärd, och det mulnade direkt ute på vägen, och jag tänkte; ”Birger, va fasen nu regnar det ju snart ju, va snackar du om?”  Men det kom aldrig något regn, och han fick rätt karl-fanskapet...



Jag hade blöt vägbana i stort sett hela vägen ned till Chaiyaphum, men jag fick endast totalt mellan 5-7 regndroppar på mig. Ja jag brukar ha en jäkla röta med regn faktiskt. Hemma i Sverige så blev man ned-regnad allt som oftast, men här i Thailand, så brukar jag klara mig, Yongan brukar säga att jag har ”tumme med Buddah”...

Jag stannade till innan jag åkte hem på MAKRO, och handlade lite mjöl till pizzabaket imorgon, jag handlade också en fin ”Baknat” (Ananas på Isaan)... Smörgås-skinka att klippa ned till pizzan, samt en stor pöse med mild ost, alltså riven ost... Så imorgon blir det en himla massa pizza att baka och äta, ty jag har bjudit in; York, Risto samt Kjell, dessa vet jag kommer.

Jag bjöd dock in Birger också, men jag har i skrivande stund ej fått svar av honom ännu, så jag vet inget... Ja vi får se.... Jag fick precis en order också av Yongyut. Hon och familjen vill också ha pizza, men inte äta med oss, men det är väl OK, vi kan ju ändå inte prata med varandra. Så jag tänkte göra 1 eller kanske  rent av 2 stycken pizzor till thai-gänget, så dom blir happy och nöjda!!

Och med detta så har ännu en arbetsvecka gått till handlingarna, men vänta nu,,,, jag arbetar ju inte ju,,,,, jag har ju en ständig semester med god fritid, och mycket att göra stundtals. Livet e gött att leva stundtals, hoppas det håller i sig...

Handskak


Chaiyaphum MMMCCCLXXXIII, Thailand

18 oktober 2018

88,4 kilo – (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,630 (nedåt)



Gamla människor på bröllop,

brukar peta på mig och säga;

”nästa gång är det din tur”!!

Så jag började göra samma mot dom,,,,

på begravningar!!!

Jag har nu frångått mina principer, men jag lovar detta var ett undantag, och kommer troligtvis INTE att upprepas igen under min livstid... Vad gäller detta då? Jo jag lever ju efter en devis här i Thailand, och egentligen ävenledes hemma i Sverige också på den tiden.

Men då var ju motivet att det var för dyrt att hyra in en gubbe och arbeta för mig själv. Så vad är devisen, jo ni kommer väl ihåg den där;

Med hammare och spik kan man komma långt,
men med 100 baht kommer man längre!!

Som sagt i Sverige försökte jag den ”ohändige”, febrilt att undvika allt hantverks-arbete, jag är helt enkelt oduglig på sådana saker. Jag är mer den musikaliska, idrotts-utövande gentlemannen som ligger i hängmattan i bakgrunden, och beundrar människor som är duktiga på att få saker och ting gjorda i t.ex. sina hem..



Vad hände då? Jo jag har nu under sen eftermiddag, 2 dagar i rad, målat muren framsidan huset. Både Håkan och jag ville ju att vi skulle få den fina färgen som ju vi fick gubbarna att måla muren runt huset (utom framsidan), men vi sade att ”vi gör det själva”.. OK det var väl mest Håkan som lurade mig till detta. Jag hakade på mest för att jag inte ville att en dalmas skulle glänsa över mig...

Håkan är ju nu fram till söndag i Hongkong och leker med familjen, då får ju farbror falang ta tag i saker och ting, och så har jag en färdigmålad mur när han kommer hem på söndag. Jag kan då vila mig i 2 dagar tills han är färdig, och sedan skall vi måla den svarta metall-ramen som finns uppe på muren, så det blir riktigt fint...



Så nu känns det lite grand precis som om jag har ”förrått” mina ideal, och utsatt mig för ”uppdrag granskning” ifrån grannarna, och deras bedömning om mitt utförda arbete.. Ja jag kan lova en sak, målare har jag aldrig varit, varken i detta jordelivet, som i det förra, eller kommer ens att bli i nästa...

När Yongyut vaknat till liv här i stugan, så skall vi ta hennes mobil och knata ut, och fota lite, så ni kan se hur snygg den nya färgen blir.. Skall se om jag kan sätta in ett foto av den gamla färgen också, för jämförelsens skull, så får ni bedöma själva.... NU skall jag i rappet sätta mig på moppen, och sticka upp 13 mil t/retur, till Birger i Waeng Noi.

Jag skall fixa till hans dator som han inte får rätsida på, och lära honom att hantera bilder, och få in dom på olika forum på internet... Vi skall också käka medhavd rotmos, korv och senap, och njuta en kanonlunch, så kroppen också får sitt idag. Ha en god dag alla, så hörs vi om allt går bra, imorgon igen...

Handskak


Chaiyaphum MMMCCCLXXXII, Thailand

17 oktober 2018

88,5 kilo – 88,1 kilo (23 km) 1 timme 19 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,651 (uppåt)



Ta ett beslut, bestäm dig,

vägen är kantad av platta Ekorrar,

 som inte kunde bestämma sig!!

Ja va trist det kan vara att vara pensionär. Eller? Ja när man tittade i Sverige på alla oss människor som blev äldre, så fick man en känsla bara av att titta på gänget som gick i pension, att det är lika bra att ge upp, låsa in sig och skita i allt och alla andra. Jag tyckte själv där hemma, att det var rent ut sagt skrämmande att se många människor.

Ja naturligtvis inte alla, jag påstår inte alla, men det är så jäkla enkelt att ta intryck när det är en majoritet man ser, som är på detta sättet, och också så verkar det konstigt nog i många fall, som man enklare tar intryck av det negativa, mer än det mer roliga positiva.

Javisst, jag såg massor av äldre människor som umgicks nere på stranden med varandra och hade kul. Massor av dom gick på fotboll eller ishockey eller bådadera, eller var ena gladlynta rackare i shoppingmallen där hemma, vars skratt man hörde vida kring.

Men till syvende og sist, så tog jag i alla fall, mest intryck av de personerna som levde bakom höga häckar och som man aldrig tog notis om, eller såg ute i några sociala sammanhang. De levde bakom den häcken, och sedan dog dom också bakom den häcken.

Så lite överdrivet så man man säga, att man såg dom flytta in i huset med den höga häcken, och man såg ambulansen komma och hämta iväg dom när dom dött. Så mitt intryck i detta fall, var att döden inte kom som en överraskning, döden var bara en ren fortsättning på det dö-negativa liv dom levde redan innan..

Jag tror faktiskt att just detta var den avgörande faktorn som gjorde att jag hakade på Reine Hasts tjat, om att följa med till Thailand på semester året 2008, och sedan också stanna här, för att inte mer återvända. Jag är helt enkelt livrädd för det livet som jag hatade, och som kanske skulle hända även mig, trots mina yviga stora ord här tidigare.

Jag kommer hit ned och vad finner man, jo jag finner knappt ord för det, men det känns som om det är just här, som den typen av gladlynt äldre människa har samlats på gamle dar, för att få lite njutning i form av väder, billigt brännvin (öl-vin kanske). Kanske det var därför som det var så pass många av den andra negativa sorten som bodde kvar hemma i Sverige, dom positiva fanns alla här...



Ja det skall sägas direkt, detta hade en stor påverkan på mig i alla fall. Man kan tala om kärlek, man kan tala om andra beslut, och varför man tog dom, Men visst för min del så är det i alla fall viktigt att det finns ett “liv” här,  inte bara som hemma I Sverige, en “tillvaro”.

Hade jag bara varit ute efter en tillvaro, som ju alltför många är, så kunde jag ju istället spara till en kuvös-liknande attrapp, stoppa in mig själv där, anställa någon på ett “boende” som matade mig, och sedan bara sitta av resten av tiden.. Men secken tur att Reine tjötade på mig... Jag kan inte garantera eller lova att jag ens hade flyttat ut ur Sverige, om inte han hade gjort det.

Men nu bor jag här. Jag hade ett gött liv förut hemma i Sverige, fullt av aktiviteter.. Musiken och fotbollen, samt ett sprudlande socialt liv... Men när man kände att musiken var ett jätteroligt fritidsintresse bara, inga miljoner rullade in den vägen. Sedan blev man för gammal för att vara inom fotbollen längre kände jag, och tlll sist, så märkte man att fler och fler av ens gamla vanliga vänner försvann av olika anledningar.

Oftast så flyttade dom ifrån området där vi bodde i Askim. Några gick vidare i livet med nya vänner och nytt umgänge. Ja sådant är väl livet antar jag. Jag hade till slut de 2 familjer (4 vänner)  som man kanske statistiskt får i livet, där vi höll ihop trots geografiskt avstånd på det ena paret.  

Så jag var som en övermogen fallfrukt tror jag i det läget, vid första semester-resan till Thailand, men jösses vad lättplockad jag var (tror jag). Ja vi människor vill ju gärna bli plockade (valda) av olika anledningar. Så livet blev som jag ville, trots att jag naturligtvis inte till 100% visste det just då... Men slutet gott allting gott får vi hoppas, eller mer rätteligen kanske jag borde skriva fortsättning följer....

Handskak



Chaiyaphum MMMCCCLXXXI, Thailand

16 oktober 2018

89,2 kilo – 87.5 kilo (32 km) 1 timme 52 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,650 (samma)



Gå aldrig till sängs arg,

stanna uppe och planera din hämnd!!

I just detta med samvaron mellan man och fru, så kan det uppstå många lustiga situationer.. Denna situation visar med all tydlighet hur klarsynta män är i livet, och hur glos-ögda våra ologiska damer är....

Detta är alltså en konversation mellan en man och hans fru! Notera också att hon frågar 7 frågor, vilka mannen besvarar ganska enkelt.
Men sedan blir frun fullständigt svarslös, redan efter det att hon besvarat bara en enda fråga från honom.
Jag tror detta händer mer ofta än inte,för oss män där ute i den äktenskapliga djungeln... Låt oss starta då!!

frun; dricker du öl?
mannen; Ja
frun; hur många öl per dag?
mannen; vanligtvis runt 3 stycken!

frun; hur mycket kostar 1 öl?
mannen: 5 dollar inkl. tips, (och nu börjar det bli skrämmande..)
frun; hur länge har detta pågått?
mannen; runt 20 år, antar jag!

frun; så ölen kostar 5 dollar, och du dricker 3 st. vilket då ger oss ett belopp på 450 dollar per månad i öl bara!! På ett år, så stannar detta på cirka; 5,400 dollar, korrekt??
mannen; korrekt!

frun; Om du på 1 år spenderar 5.400 dollar, inte inräknat inflation, så  blir detta under 20 års öldrickande runt 108.000 dollar, korrekt??
mannen; korrekt!!
frun; fattar du att att om du inte drack alla dessa öl, så hade du kunnat öppna ett speciellt ränte-konto på banken, låst pengarna, och idag ägt ett helt sabla flygplan??

mannen; dricker DU öl?
frun; NEJ
mannen; Var är ditt flygplan??



Ja Yongyut kommer idag när ni läser detta, tillbaka till hemmet här efter sin vistelse upp i Nong Bua Daeng. Hon har fixat till det som skulle göras, och hon kände sig nöjd. Hon ordnade fram 20 lass med jord och höjde upp marken vid sitt gamla barndomshem (bambuhydda), så hon slipper mer översvämningar där...

Och sedan så har hon haft folk anställda som rensat ogräs bland "mansappalangen" (Tapiocan).... Så nu var hon nöjd och längtade hem sade hon. Jai, min svärmor har ju varit med hela tiden, ja hon brukar alltid åka med, och det tycker jag är bra. Jag är ju inte riktigt nöjd med att Yongan skulle vara helt mol allena där uppe i djungeln, utan sällskap..

Handskak


Chaiyaphum MMMCCCLXXX (3.380), Thailand

15 oktober 2018

89,0 kilo – 88,0 kilo (27 km) 1 timme 41 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,650 (nedåt)



Livet är för hemskt,

för att dansa med fula fruntimmer!!

Det pratas ju ganska friskt lite varstans ute på forum och internet, om var någonstans olika s.k. Expats vill bo någonstans ute i världen. Ja expats kallas ju dessa människor som lämnar hemlandet till förmån för något annat land att bosätta sig i... Thailand är ju det landet som man själv snöat in på, också innehåller ganska många expats, kanske till och med räknat i miljoner.

Men det är alltid ett evigt tjafsande om detta med att det alltid eller åtminstone allt som oftast, är mycket bättre där och där. Här i trakterna så gillar man att prata om t.ex. Kambodja, om Laos, och även om Malaysia... Lite längre bort så är det Singapore, och sedan Filippinerna som är aktuella.

Man får alltid höra hur bra det är i Kambodja, ty där kostar ölen ett par spänn. När man sedan får reda på att det liksom i Laos knappt finns farbara vägar i landet, och det för övrigt känns ganska laglöst, så brukar dessa förespråkare ofta ge sig och tystna... Då dyker snart Filippin-gubbarna upp.

Och jag kan förstå att de gillar landet, ty även om Manilla (deras huvudstad) inte är annat än en jäkla gangsterhåla, så är resten av landet ganska fint tycker jag i alla fall. Underbar natur med hav så gott som överallt. Med människor som hela högen pratar engelska, och med människor som är precis motsatsen till thailändarna, alltså riktigt utåtriktade och läroviliga.

Men den grejen är ju alla andra länder också, förutom Iran och Thailand. Alltså intresserade av sin omvärld. Jag fick en lista ifrån något som heter “HSBC Survey”, där man frågar ut tusentals expats världen över, efter vissa kriterier, och rankar sedan länderna efter popularitet.

Nummer 1 förra året och detta året är Singapore.... Ja utav alla jäkla länder, Singapore... Sedan kommer som god 2;a Nya Zealand, sedan Tyskland, och 4:a kommer Canada.... Här i sydost-Asien, så rankas länderna här omkring då;  nr. 13 Indonesien, Malaysia nr. 15, och nr. 19 Vietnam...

Sedan kommer Thailand på plats nummer 21, de droppade från plats 19 förra året. Och 28;e plats rankas Filippinerna. Jag själv kan varken knappt säga bu eller bäh, jag har bara varit på Filippinerna 2 gånger, och ingen gång i de andra länderna... Jag gillade direkt jag kom dit Filippinerna, men då får det bli uppåt den norra delen, annars kan det kvitta, men det är bara magkänsla, och inte baserat på någon kunskap..



Dessutom så undrar jag om jag som skall fylla 68 nu i april nästa år, skall överhuvudtaget ens tänka på att flytta, speciellt efter att ha lagt 9 år på att slutbetala ett boende, och sedan börja om från början.... Nä jag tror inte det.... Men samtidigt, man kan aldrig vara riktigt säker på dessa länder här borta.

Dessa länder är tjing-tjong-länder, och dom är fullständigt opålitliga i alla hänseenden... Så man får leva från ett år till det andra året, och se var man står.... Så ibland kan det ju vara bra att ha lite koll på omgivningen, ifall man skulle vara tvungen att röra på sig.

Ty hem till Sverige vill jag inte. Går det bara att undvika Sverige, så gör jag det, och dessutom helhjärtat. Inte för att mitt land har gjort mig illa, utan enbart för att jag inte gillar vart PK-gängen och politikerna har fört landet... Vi i Sverige fanns inte ens med på listan över ett land, dit expats ens kunde tänka sig att flytta.

MEN visst fasen finns vi med i absoluta toppen bland folk som vill bosätta sig i Sverige och nyttja våra bidrag, vår frihet och allt gratis dom får... DÅ duger Sverige, och vi, dumskallarna bara bockar och tar emot och ger bort landet..MEN några expats eller immigranter får vi INTE minsann...

Och det är just DÄR som vi får betyget om Sverige som land att bo i..... Man vill komma hit, men bara som parasit, och ta del av honungen som flödar i vårt land,,,  icke som en självgående och betalande medborgare... Sorry Sweden.

Handskak


Chaiyaphum MMMCCCLXXIX, Thailand

14 oktober 2018

88,9 kilo – 88,2 kilo (26 km) 1 timme 41 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,654 (samma)



Alla tycks normala,

tills man lär känna dom!!

Linslusen har varit framme igen! Jag blev kontaktad via mail av “Expressen”, som berättade att de skulle göra en artikel om oss utlandsboende svenskar borta i det exotiska Thailand. Så klart man ställde upp och berättade lite grand hur man kände. De kom tillbaka idag lördag (igår) och gav mig en länk till den färdiga artikeln, se nedan...

https://www.expressen.se/dinapengar/svenska-pensionarernas-sjukdomsskrack-i-thailand/

Ja den bild som målas upp i denna artikel är alltså INTE överdriven som annars tidningar brukar göra, utan snarare tvärtom, artikeln målar upp en bild som är helt sann, men verkligheten är ännu värre, än man kan läsa ut utav artikeln i länken.. Jag noterade t.ex. att det stod i en stor ruta att det finns hälsoförsäkring att tillgå för SEK; 3.000:- per månad.

Allting skall tas med en nypa salt, det försäkringsbolag som skänker bort försäkringar, och går minus på kuppen, ja de bolagen existerar inte annat än i sinnet på de som är gruvligt dåligt pålästa. Först av allt, så exkluderas precis allting som du tidigare drabbats av under ditt liv.

Ja halva jäkla kroppen med ¾;delar av alla mina organ, kan aldrig försäkras, då de någon gång tidigare i livet varit infekterade eller utsatta för något skademässigt!! Ja Diabetes glöm det, Allting som har med högt blodtryck att göra glöm det, inopererad stent i hjärtat, glöm hjärtproblem. Tarmfickor, problem med tarmarna glöm det.

Jag kan ge mig fan på att om jag får problem med arslet, så kan jag glömma det med, ty jag har hemoröjder där...... Och dessutom som lök på laxen, så chockhöjes alla premier så fort man passerar 60 år i ålder. Vad som sedan händer stegvis i ålder, är att premierna justeras allt eftersom, rejält uppåt.



Har hört om hiskerliga månadsavgifter för äldre människor, som alltså överstiger mer än hela pensionen. Så detta med att det skulle finnas tillgång till hälsoförsäkring i Thailand för oss för 3.000:- skall inte bara tas med en nypa salt, det skall man glömma på direkten... Ty skulle det finnas en sådan försäkring, så är den reducerad via det finstilta, så den inte ens är värd pappret den är skriven på..

De flesta av oss pensionärer har olycksfallsförsäkring, och inget annat värt ordet försäkring.. Den kan man få åldern till trots.. Men hälso glöm det bara. Och jag vill inte gnälla, men varför skall jag betala 25% i skatt, trots att jag är utskriven från Sverige, och INTE ligger svensk sjukvård till last, eller nyttjar Sverige överhuvudtaget, det är jäkligt orättvist, där boende i Canada är full skyddade, och alla boende inom EU är fullt skyddade...

Vill dom nu inte respektera oss äldre bättre, så kunde dom i så fall sänka rejält vår skatt, ja varför inte lägga oss på maximalt 10% i skatt, varför betala mer när vi de facto, INGENTING FÅR!!!

Handskak


Chaiyaphum MMMCCCLXXVIII, Thailand

13 oktober 2018

88,7 kilo – 88,2 kilo (19 km) 1 timme 21 minuter 

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,654 (uppåt)



En man är stundtals starkare än en järnstång,

och stundom svagare än en fluga...

Yongyut har åkt upp till Nong Bua Daeng nu igår. Vet inte om jag skall vara lycklig, ensam, eller hur jag skall känna. Äktenskaps-ängeln petar mig på axeln och säger att; - ”normalt hyfs och äkta känslor kräver att jag är ledsen, nedstämd, med en hemsk ensamhets-känsla".

Men denna ängel, har nog parkerings-problem här eller nåt sånt, ty jag känner faktiskt ingenting av det larvet. Ja jag vet att många män, killar, gubbar, och grabbar, lipar hårt när deras fruar lämnar dom ensamma. Men som jag brukar säga, jag och min generation har gjort lumpen, vi skall väl för fan kunna vara ensamma i 3 nätter, utan att det blir en katastrof??

Jag känner mig, och ni kan aldrig säga detta nu till Yongan, då blir hon skitsur. som talesättet säger; "deppig man skapar lycklig fru". Ja jag känner mig fri, jag kan nu hålla käften i 3 dagar, kan rapa och fisa i 3 dagar, och skita med öppen toalett-dörr.. Jag kan gå och lägga mig när jag vill, jag kan titta på film när och hur jag vill, och titta på vilken film jag vill.

Och jag kan sova utan att bli väckt på nätterna. Så vad sjutton är det för fel om frun någon gång då och då avviker? Bara bra för äktenskapet, för min kropp, och inte minst för min mentala hälsa. Och avslutningsvis så är det säkert bra för Yongan att komma ifrån en gammal gnällig fan ett tag skall ni se.

Vad hon skall göra i Nong Bua Daeng?. Ja nu har Yongan 2 prylar att pyssla där uppe på sin mark. Dels så skall hon ha 20 stycken lastbils-lass och höja marken vid hennes hus, så hon slipper översvämmningarna där, (se där en thai som faktiskt lärt sig). Och dels så skall hon anställa 3-4 stycken thai-damer, som skall rensa hennes Tapioca-fält (man sappa lang-fält).....

Så nu har jag chansen att göra henne tokig tills hon kommer hem igen. Ty nu kan jag röja runt här hemma, leta upp hennes ”horder-skit”, ja hon samlar ju på allt, inget kan slängas... Nu kommer mycket att åka i soptunnorna runt omkring här i området. I vår soptunna kan jag inget slänga, ty där river hon runt och kollar vad jag slängt, så jag måste överlista Yongan på detta...



Så nu kommer det att slängas; kartonger, plastpåsar, gamla tygpåsar som mat-jorden kom i, som man köper, ja hon sparar på dom också, och alltid under förevändning att; ”kan vara bra att ha”...... Jag har mängder av saker att slänga, för att frigöra utrymme här hemma. Ja detta låter som en överfull ”disk” på datorn... Rensar man aldrig så stannar datorn till slut och det är fullt precis överallt.

Så se ni mitt agerande här hemma, med slängandet av all skiten som; ”komprimering av diskar” som kanske ”diskrensning”, eller varför inte ”rensa webinformation”... Ja kärt barn har många namn. Men faktum är att man får en snabbare dator, och man får ett hem med plats för mera prylar i, och enklare att ta sig fram i...

Imorgon (idag när ni läser detta), så kommer gubbarna hit hem, och skall sätta upp staket på baksidan huset, och de skall reparera muren och måla den också. Plus måla muren mellan mig och Håkan. Kommer att bli grandiost... ja med detta betalt, det stannade nu till slut på totalt 22.000 baht, plus målande av muren mellan Håkan och mig.. men det blir ju småpengar tror jag...

Sedan är jag spelklar hoppas jag, och kan fortsätta sparandet till min nya buffert för eventuella framtida sjukdom, alltså istället för att ha en försäkring hos AIA som jag haft tidigare. Jag har startat sparandet redan, och summan jag nu sparat är nu 67.000 baht för denna månaden, så jag är jättelycklig, inte illa för att vara en som dom kallar ute på internet, för att vara en fattig-pensionär....

Handskak


Chaiyaphum MMMCCCLXXVII, Thailand

12 oktober 2018

88,2 kilo – 87,7 kilo (21 km) 1 timme 21 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,643 (uppåt)



Efter döden,

så blir man högt värderad..

Idag hälsar vi anden och spöket Nang Tani välkommen i stugorna. Detta är ett kvinnligt spöke. Ja verkar inte de flesta spökena vara kvinnliga på nåt sätt......??  I alla fall detta spöket lär leva och bo i något som ser ut som en stor banan som kallas Tani på thailändska..Eller så kallas bananträdet för Tani, vete sjutton. Men hon lever däri i alla fall..

Denna going ser ut som en vanlig vacker thailändsk kvinna, i en grön traditionell klädedräkt. När hon går så vidrör inte hennes fötter marken. Om man vill ”kalla” på spöket Nang Tani, så sägs det att män kan pissa på ett träd, eller i vissa fall, så kan han skrubba sin mandom emot samma träd.

Detta skall tydligen vara oemotståndligt för spöket i fråga.. Annars så tror man att hon har en grönaktig ton på sin hy, detta lär komma ifrån all beröring av klorofyll i trädet hon lever i... Hon lever mesta tiden inuti ett bananträd, hon kommer bara ut på natten när det är fullmåne. Hon anses faktiskt vara en trevlig ande, och vänskaplig...

När ett ”Tani” bananträd blommar, så brukar by-borna ha en ceremoni, för att visa Nang Tani respekt och välvilja. Bland offergåvorna är oftast ett stycke tyg, vilket bindes runt ett bananträd, för att liksom skyla hennes kropp..

I gengäld för gåvorna, så anses hon bringa tur och rikedom. Och på toppen av det så är hon på sätt och vis ett träd, och ger människorna luft, och också frukt att äta.. En lite (o)lustig sak i sammanhanget. OM vi män av någon desperat anledning fikar efter att gifta oss med en sådan Nang Tani.



Ja då skall ni vara medvetna om, att så fort som ni har haft sexuellt umgänge med henne, så kan ni aldrig mer i detta jordelivet kunna gå tillbaka, och vara med en vanlig människo-kvinna.. OM du nu inte kan böna och be om lov att få gå tillbaka. Du kan då kanske få tillåtelse att skaffa en riktigt flickvän/hustru...

Dessutom en sista sak, är att om ni haft umgänge med Nang Tani, så är det negativa att hon har en tendens att dränera Er ganska rejält på Er ”vitalitet”... Kulturell påverkan som vanligt, alltså Thailand har en förmåga att göra film om varenda jäkla spöke dom har.

Och Nang Tani är inget undantag. Fem filmer har gjorts om denna ande...Men drottningen bland thais spöken är utan någon större tvekan; Mae Nak....... Hon är mer gruvsam, mer skrämmande, och mer våldsam, och också mer omtyckt, mycket tack vare hennes sorgsna historia med att dö i barnsäng o.s.v.

Handskak


Chaiyaphum MMMCCCLXXVI, Thailand

11 oktober 2018

88,3 kilo – 87,3 kilo (37 km) 2 timmar 10 minuter 

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,613 (nedåt)



Hellre än dålig gärning av en god person,

än en god gärning av en dålig person!!

Idag onsdag, torsdag när ni läser detta, så har det bara varit hett och kvalmigt, kanske inte temperaturmässigt så katastrofalt mycket grader, bara runt 34 grader, men blött och svettigt och allmänt jobbigt att vistas ute... Så cykling 2 timmar plus fika med York på Big C är ju det enda som tilldragit sig idag...

Så har vi då kommit fram till ett spöke som dom kallar Phee Pop. Det är inte ett enda spöke, mer då en form av spöke som det finns ett flertal utav I Thailands andevärld. Dessa Phee Pop finns alltså I flera olika versioner och utseenden, men det är deras uppförande som gör att man vet att det är just ett Phee Pop-spöke.

Själva spöket kommer tros det, ifrån en vandrande själ utan ro som tillhörde en prins I gången tid vars kropp blev förstörd I en eldsvåda. Den ande hoppar ifrån en människo-kropp till en annan allt medans den äter inälvorna på den personen. Dock så finns det en tro till angående dess ursprung.

Och det är att dessa Phee Pop tillhörde själarna ifrån både män som kvinnor, som utövade svartkost som slog tillbaka på dom, då de utförda tabu-belagd svartkonst.. Och följdaktligen förvandlade dessa själar till andar och spöken.. Dessa Phee Pop besitter ofta kvinnor och ger dessa kvinnor ett utseende, där dom ser ut som en Panda nästan runt ögonen.. Eller att dom inte sovit på flera dagar,,



En Phee Pop kan alltså antingen angripa en kropp när den sover, äta upp inälvorna och offret dör I sin sömn. Eller så kan den leva I en kropp lugnt och städat och mer sakta slafsa I sig inälvorna. Döden lär väl likafullt komma då till offret antar jag, så lika illa vad som än sker.

Om ni är ute efter att skaffa Er kompisar och vänner, så är inte Phee Pop något att luta sig emot skall ni veta. Ty det enda som en Phee Pop fikar efter är att käka Era inälvor.... Och dessutom så kan ni bli “smittade”, och få deras Phee Pop,ness till Er själva, detta brukar då ske genom att Phee Pop spottar det direkt in I Er mun, ganska äckligt eller hur?

Avslutningsvis gällande Phee Pop. Den kulturella inverkan som dessa andar och spöken har på Thailand och thailändarna är gruvsam. Den är allmän kännedom, alla I Thailand känner till alla dessa olika typer av väsen. Ja väsen som vi själva har glömt bort för flera hundra år sedan, i vår jakt på upplysning I livet..

Bra eller dåligt, ingen aning! ALLA Thailands väsen har minst en film som gjorts med dom I huvudrollen. Med Phee Pop, så har det faktiskt gjorts hela 14 filmer.... Så med en förhoppning att ni läsare får en god natts söm, så teckna jag med ett rektigt gött,

Handskak



Chaiyaphum MMMCCCLXXV, Thailand

10 oktober 2018

87,8 kilo – 87,0 kilo (23 km) 1 timme 27 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,623 (nedåt)



Ett ord hjälper en bra person,

men t.om. En refräng kan inte hjälpa de dåliga!!

Igår när detta läses, så var det dags för mitt halvårs-undersökning, och blodkoll, och påfyllning av alla helvetes mediciner. Vi stack hemifrån 05.15 för att få ett bra könummer på sjukhuset. Sedan blev det till att vänta i drygt 2,5 timme innan de började med att ta blod av oss som väntade.

Så himla tråkigt bara att vänta så länge. Och sedan upp till 4:e våningen denna gång, där det inte alls vara lika hysteriskt som på 3:e våningen på fredagarna, där är ju 100;tals människor som väntar på 2 läkare... Och alla skall ha medicin. Så denna tisdag var mycket bättre.

De öppnade redan klockan 08.00 och läkaren kom 09.00 men det gjorde inget, ty vi fick ju ända vänta på blod-resultatet cirkus 1 timme.. Läkaren var en kille jag hade förut som vägrade ge mig för 6 månader, utan tvingade mig att komma tillbaka igen efter 3 månader, trots att jag numer har en medicin som inte längre kräver 3 månaders kontroller.

Ja jag hade ju Wharfarin (Varan) då, men bytte ju till den svindyra men underbart bra nya medicinen Lixiana... Jag tog dock täten denna gång mot läkaren, och han lyssnade faktiskt. Jag sade till honom att min medicin kräver 6 månaders koll av blodet, och att hans chefs-doktor Molocott redan förra gången i april månad, gav mig medicin för 6 månader.

Han gav upp med en gång, tog det med ett leende, och jag lyckades få min vilja igenom utan att få honom att tappa det berömda thailändska anletet, som ju är så himla känsligt... Så iväg gick vi därifrån med pappren i hand, och ned 1 våning till apoteket. Där fick vi nummer 73, och det var just då nummer 23.

Ja det blev en helvetes väntan på runt 2 timmar. Men nu kände man ju att man var på hemgång nästan i alla fall... Och sedan blev det vår tur, och kostnaden för 6 månader uppgick till 4.533 baht. Tänk då på att detta är på topp av den dyra blodförtunnande Lixiana-medicinen, som ju kostar 3.500 baht per månad..

Ja alla mina mediciner på årsbasis ligger alltså då på; 51.000 baht eller 4,250 baht per månad... Ja kostnaden för mina mediciner börjar ju bli så hög, så jag lägger numer in den som en fast kostnad i min levnads-budget.. Vi åkte sedan hem, och var hemma redan klockan 11.45, vilket ju kändes skitbra...



En annan thai spök-historia och spöke, som kanske kan vara kul att ha hört talats om i alla fall. Ett spöke kallad ”Krahang” var det sagt om att han var en trollkarl inblandad i gruvlig svartkonst och trolldom. Han brukar visa sig själv inför folk som en skjortlös man, som driver omkring på landsbygden i Thailand.

Han har tillgång till förmågan att flyga p.gr.a. Att han har 2 stycken ris-korgar, som han använder som vingar. Och han rider stundom också med en lång ”mortel-stöt” i trä mellan bena. Ja han är så välkänd bland allmänheten hä,r därför att han gjort sig skyldig till många överfall på ensamma kvinnor, ute i de mest avlägsna byarna i Thailand...

Faktum är att detta spöke Phee Krahang brukar ofta ses ihop med det fruktade kvinnliga spöket Krasue. Båda är farliga, och anses attackera ensamma människor i mörkret... Båda dessa är också nocturna (nattlevande), och lever således som vanliga bybor under dagen, och ingen vet något alls om detta eller misstänker något..

Handskak


Chaiyaphum MMMCCCLXXIV, Thailand

9 oktober 2018

88,5 kilo – 87,3 kilo (32 km) 1 timme 51 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,627 (nedåt)



Den som skäms för sin familj,

den kommer att få otur i livet!!

Idag så var det en jobbig dag med tidig start som fan, har varit på sjukhuset, får berätta om den grejen imorgon istället, hinner sjuttan inte nu.. Istället så berättar jag en liten anekdot som ”vanligt”, i den thailändska kulturen.

Den mest vanliga företeelsen i bland annat Thailand är ju ”riset”. Riset det är ju närvarande precis överallt i deras kultur, plus 3 gånger dagligen på matbordet. Det är så inpräntat, så man kan tro dom är rent tokiga här. Frukost lunch och middag har ordet ris i sig, SÅ vördat är detta ris.

Frukost heter Khaao Chaao, lunch heter khaao thiiang, och middag heter således khaao yen, så ris heter alltså på thai Khaao.... Färgen på ris är ju vit oftast, och sambandet är så klart där, så thais benämning på färgen vit är ”see khaao” (färgen vit)..

Riset är, eller har väl varit en av världens största exportvaror för Thailand, de har legat 1:a långa tider med sin export ut i vida världen. Hur det är i dagsläget vet jag inte, men troligtvis, så finns det numer andra länder, med ännu mer ris-export än Thailand har. Men stort som sattan är det i alla fall.

Riset skapar MÄNGDER av arbeten i Thailand, och riset ger mat på bordet åt så gott som samtliga 67 miljoner thaiare som lever i detta landet.. Så i och med detta, så är vi framme vid det som alltid verkar hända i detta vidskepliga land. Jo de offrar och vördar sin ris-gud som då heter ”Phosop”, alltså ris-gudinnan..

Detta offrande sker vid varje steg i ris-produktionen, och sköter man denna biten så är det allmänt troende att samtliga thai får mat från gudinnan... Drottningen i Thailand Sirikit hon är helt inne också på detta med offrandet till denna Gudinna, och det är också vanligt bland kvinnor på ceremonier och festivaler, att de klär ut sig och spelar rollen som Phosop....

Och med detta så tar jag adjö med ett fast,

Handskak


Chaiyaphum MMMCCCLXXIII, Thailand

8 oktober 2018

89,1 kilo – 88,1 kilo (28 km) 1 timme 37 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,631 (uppåt)



Vänskap är inte en enda jättestor sak,

vänskap är hundra små små saker!!

Fick besök igår utav Martin (Mackes) och hans supergoa fru Pen, de stannade kvällen, och sov över på Rosa Resorten. Vi käkade min hembakade pizza igår kväll ihop. Tjejerna vill ha sin Talee-pizza, alltså seafood på pizzan, smakar skit, men thai har inga sådana begrepp om smak.

Utan de tycker att, gillar man seafood, så gillar man seafood, oavsett om det så ligger på en bakelse. Jag menar har man köttfärssås och köttbitar inne i kaffebrödet, så kan man säkert ha seafood på en bakelse, aldrig sett det, men thai är thai, som ni alla vet...

Vi hade gott snack hela kvällen, drack en öl, men Martin som kört bilen under hela dagen, uppifrån Lampang, norra Thailand hit ner, var nu ganska mör, och villa slafa vid 22.00 ;tiden.. Inte mig emot. Trevligt som fasen, och gott att vi fått tillbaka vänskapen, trots vårt tidigare tjafs och tjat om den sabla invandrings-politiken....



Nu då så flyttar alltså Martin DEFINITIVT upp till Lampang från sin mörka lilla by Nong ma, inne i skogarna i Khorat-provinsen. Han säger att han klarar helt enkelt inte av att bo där längre, bland enbart thaimänniskor, han känner att han måste ha folk av sin egna sort ävenledes runt sig.

Ja det är ju exakt så som jag också tycker, och har skrivit tidigare, men det får vi ju här, hur lite och hur mycket vi vill, vi som bor här i Chaiyaphum. Om Martin får med sin fru på detta även, alltså att lämna deras egenbyggda fina hus i byn är en annan femma. Men Martin har erbjudit sig att ha med fruns 2 tidigare barn i flytten, och ha dom fortsatt boende hemma hos dom..

Vi får se, lite enklare kanske här INOM Thailands gränser för en falang att flytta, än att få en thai att flytta från mor och far, och syskon, och bekanta  i byn. Thaidamerna flyttar nog gärna bort till falang-land, men som sagt var, flytta inom Thailand känns nog för många av dom som om dom sviker sina föräldrar... Kanske föräldrarna inte har någon annan som tar hand om dom.

Och just den grejen satsar ju denna den sista äldre generationen på ganska starkt. Alltså att ligga andra till last, precis på samma sätt som man själv blev utnyttjad av andra äldre, när dom själva var yngre. Ja denna cirkel kommer aldrig att ändra sig, om nu inte dom yngre, inför andra värderingar, och myndigheterna startar att ta hand om de sina äldre förstås..



Ansedd som den vördade fadern av Muay Thai ”Nai Khanom Tom”, var en thailändsk krigsfånge inne i  Burma, som det hette på den tiden. Burmeserna ville jämföra sin martial-art med Siams (Thailands), så dom kallade dom främsta thai-boxarna bland krigsfångarna, att slåss mot de burmesiska super-gubbarna...

Nai Khanom Tom anslöt sig till krigsfångarna som ville slåss för sitt land, och kvickt i ringen, så slog han lätt ut 10 stycken burmeser på raken (förstås)... Jätte-imponerad så beslöt den burmesiske kungen, att ge Nai Khanom Tom friheten på grund av detta.  Vår hjälte har alltsedan dess ansetts vara en legend, av Thailand värd att vörda...

Handskak


Chaiyaphum MMMCCCLXXII, Thailand

7 oktober 2018

88,9 kilo – 88,2 kilo (16 km) 59 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,622 (uppåt)



Det största arvet,

kan bli den största börda..

Idag är det lördag, och ja det är ingen skillnad på idag eller igår, eller förrgår heller för den delen. Cykling som vanligt på morgonkvisten, och sedan jobba vid datorn, sedan fika med York på Big C, och kika på vackra damer. Och sedan tillbaka och jobba igen, och sedan klockan 18.00 skall jag träffa Håkan igen. Vi skall äta middag nere på Bens bar, ty dom har stängt hela nästa vecka.... En anledning god som vilken annan...

Jag har ett litet problem med min dator. Jag måste gissa nu, ty jag vet ingenting. En sak som är jäkligt irriterande, och det är att skärmen stänger ned sig efter några minuter, alltså min extra skärm 27 tum, som jag ju köpte (Samsung). Och i flera fall så måste jag starta om datorn, för att få igång fanskapet. Vissa gånger så fungerar det att klicka och ruska lite på musen för att få igång skärmen igen..

Jag misstänker starkt att det är 27 tums-skärmen som stänger av sig, och INTE datorn.... Men jag begriper inte ens hur jag skall komma in på denna skärms inställningar. De enda inställningar jag klarar av att hitta är ju Windows, googles, och Microsoft Edges inställningar.. Någon som kan tipsa en enkel själ???

I morgon annars, så får jag fin-besök från Martin, min gamla polare ifrån byn Nong Ma i Khorat-provinsen. Vi har ju känt varandra nu i säkert 8-9 år tror jag, och inte setts på 3 år, så det skall bli skitkul. De kommer hit imorgon (idag när detta läses).. Bäst att passa på att träffas, ty de skall flytta upp till Lampang (norra Thailand) nu i dagarna, så vi lär ju inte ses så himla mycket sedan, är jag rädd för..

Soda tittade just in här, nu verkade han gladlynt och kom in till mig klappade om mig och hälsade riktigt trevligt, han växer nog upp till en bra kille tror jag! BRA sade jag till honom, ty som ni vet han har ju antagligen fått slut av sin ”flickvän”,,, (fast han fattar det bara inte).. - "var glad sade jag. Det är enda chansen att ta tag i situationen och reda ut den om det nu finns chans till det".

"Ty en brud som ser en kille deppig p.gr.a. Att hon är osäker på om hon vill fortsätta förhållandet, den bruden känner sig ganska säker och styv i korken om killen mesar till sig och lipar sig fram., Ja tjejer gör ju detta med tårar som vapen himla lätt. För att få henne osäker försökte jag lära Soda, så skall han agera; a) snällt emot henne, b) självsäkert, c) och vara glad, ungefär som om man tycker att det är;”din förlust om du inte vill ha mig, jag har andra att välja mellan”.

"DET brukar få damerna att börja bli desperata, ty det finns bara en sak som dom hatar mer än att mista sin käresta... och det är att någon annan dam skall få glädjen att få ta över killen i fråga. DEN grejen unnar dom ingen bland konkurrenterna. Så SODA, agera och var glad men snäll, och lite styv i korken, så skall du se att hon snart slutar med sitt trams och allt blir bra igen, och hon måste sluta hålla dig på halster"....

"Gör hon inget utan skiter i det, så har du ditt säkra tecken på att hon inte bryr sig, och inga känslor har kvar för dig, och kanske t.om. Har radar-siktet och GPS:en inställd på en annan kille".. Soda berättade då att hon fyller år imorgon (söndag). ÅK DIT sade jag, - "ta med dig en present  till henne, och om inte det hjälper, så SKIT I HENNE"!!!  Jag gav honom 300 baht, så han kunde köpa nåt för att se om det fanns någon glöd i henne överhuvudtaget..



Det finns ett berg uppe i Chiang Rai som har nästan skepnaden av en sovande kvinna.. Bakgrunden är, en vacker prinsessa var trolovad med en man som stack sin kos, och lämnade vår prinsessa gravid och ensam. Hon väntade på honom länge, och hon gick ut och letade överallt efter honom. Hon var livrädd att han var för evigt förlorad!

Efter att ha vandrat och letat i flera dagar utan avbrott, så svimmade hon, signade ned på marken, och kom till insikt att mannen var borta, och hade lämnat henne för gott. Hon grät i sin förtvivlan, innan hon sakta dog där på marken. När hennes ande lämnade hennes kropp där på marken,  så växte hennes kropp enormt.

Snart blev hennes kropp i storlek som en bergskedja, som idag kallas för Doi Nang Non, översatt till den ”sovande damens berg”... Jag har aldrig varit uppe i Chiang Rai, men det skall vara utsökt vackert där uppe i norr, så kanske man borde åka dit och kika på alla dess berg, och urtids-folk som bor där i massor...

Handskak


Chaiyaphum MMMCCCLXXI, Thailand

6 oktober 2018

88,2 kilo – 87,4 kilo (25 km) 1 timme 41 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,620 (uppåt)



I en demokrati fruktar politikerna folket,

men i en diktatur fruktar folket politikerna

Idag så hade jag en kul dag på mitt ”arbete”. Jag hittade en kund i Sverige som skulle skeppa frysgods ned till Israel. Och jag hade också glädjen att få jobbet. Dels då en 20´ container med fryst gods, som räkor, sill och laxfisk. Jag fick även en bokning från samma kund med sill och lax via flyget, vilket var ganska kul, då jag normalt sett inte jobbar med flyg-gods.

Men vad skall man göra, har ju jobbat så länge med allting inom denna bransch, så varför tacka nej till påfyllan i plånboken. Jag slog dessutom ihop datorn igår kväll vid 21,tiden, och fick precis då löfte om ytterligare en container senare i oktober månad till samma ställe i Israel. Ja livet är kul.

Ville bara berätta detta om min vardag här i Thailandet. Jag slipper lida av tristess, jag har min familj, jag har mina vänner, och jag har mitt arbete, så mycket bättre kan det egentligen inte bli...

Idag så skall jag berätta om en av de mest aktade och respekterade munkar som funnits I Thailändsk historia. Hans namn var; Phra Luang Phor Tuad. Första gången som man fick "upp" ögonen på denne munk, var när han som ett litet barn blev kramad av en stor orm.

Ormen bet aldrig barnet, men ormen öppnade sin mun och gav pojken en pärla, och sedan ringlade den iväg därifrån. I alla fall långt senare, efter det att han blivit kvalificerad som munk, så reste han med båt ned till Ayutthaya. Båten fastnade i en grymt stark storm. Besättningen misstänkte att enda sättet att rädda båten och besättningen undan stormens hemska vrede, var att kasta munken överbord.

Tanken var ju i sig riktigt god (min egna fundering), men de kom snart på andra tankar, då vår munk gjorde två mästerliga mirakel. Dels så stillade han stormen, och dels så förvandlade han vattnet omkring båten till dricksvatten.. Senare i livet så cementerade han sin berömmelse, genom att lösa ett pussel, som ingen annan levande människa tidigare hade klarat...



Vår munk Phra Luang Phor Tuad blev gammal, han blev hela 120 år I ålder. Han troddes ha åstadkommit flera andra mirakel under sin livstid. Och idag så kommer man mest ihåg honom genom att böra amuletter som avbildar honom....  Kan inte annat än för egen del komma att tänka på skrönorna om Jesus och hans “mirakel.

Ja "stilla stormar och låta 5 fiskar mätta 5.000 stycken människor.... Kanske som Abraham som också blev uppåt MINST 120-150 år gammal, hans fru 90 år födde t.om i den åldern barn, och dessa skrönor håller på i tusentals sidor i bibeln.. Lama människor står upp och vandrar iväg.

Och det goaste är att folk faktiskt tror på detta. Ja titta t.om. idag med dessa amerikanare som hysteriskt tror på övernaturliga makter, de tror hysteriskt på utomjordingar, och dom är halvt hysteriska vad det gäller även religionen. Så det var inte bara förr som man var idioter, och sökte, och ville förklara det okända...

Vi tror ju i vår egna religion, liksom alla andra tror om sina religioner, att dessa skrönor endast gillas och är trovärdiga om det gäller vår egna religion, annars är det bara “söta” berättelser ämnade att underhålla, men inte att tro på, absolut icke. Så Jesus för oss är helig, medans denna munk är bara en "söt" berättelse.....

Och thaiarna tycker ju att vår bibel med alla dessa profeter och annat löst folk, bara är sagor och inget annat. Ja tänk om man kunde utrota religionen, och även ta bort alla dess företrädare, som ju egentligen inte är annat än satans avträde på denna jord... Nä slut med religionen, så går vi vidare med annat i nästa kapitel..

Handskak


Chaiyaphum MMMCCCLXX (3.370), Thailand

5 oktober 2018

88,4 kilo – 87,1 kilo (36 km) 2 timmar 11 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,612 (uppåt)



Bättre en god gärning av en ond person,

än en ond gärning av en god person!!

Jag noterar att Håkan har fått hem arbetare till sitt hus bredvid. Anledningen är helt enkelt, att han har gruvliga problem med duvor, samma som våra stads-duvor ni vet. Dessa duvor skiter kopiöst, och dom bosätter sig mer eller mindre på fönsterkarmar, och på aircondition-apparaterna på utsidan.

Det blir bara fler och fler av dessa. Några stycken är kul, nästan samma som med muslimer faktiskt, men när dom blir fler och fler, så skitnar dom ner och sätter sin prägel på sin omgivning... Nu då så har Håkan sett till så att alla hans fönsterkarmar, alltså ovanpå fönstren, har fått monterat dit en bit i plåt som snedvinklas, så att duvorna icke kan sitta överhuvudtaget ovanpå fönstren.

Han har ju tidigare försökt med flera olika prylar som skall skrämma duvorna. Ja först började han med granna ormar, kunde duvor skratta, så gjorde dom det garanterat. Håkan lade sina ormar uppe på taket, och på sina fönsterkarmar, men det dröjde bara timmar, så satt duvorna PÅ ormarna och sket på dom...

Sedan skaffa han fram vajande rovfåglar som flög där så grannt i vinden, för att skrämma livet ur duvorna. En eftermiddag, så satt duvorna där igen flinande på fönsterkarma, och som underhållning tittade på de där “löjliga” rovfåglarna i plast, som viftade omkring där utanför...

Så nu vart Håkan skitsur, och på tal om skit, dessa duvor skiter som hinhåle ställer till jävelskap, alltså ganska mycket.. Men nu skall detta funka. Duvorna har INGENSTANS att sitta skyddat längre, så då är tanken att fanskapen skall flytta över till Dans hus. Ja bara dom inte kommer över till mig, det blir ju inte kul.... Men jag är beredd...



Jag har tidigare beskrivit om den ledande anden och spöket "Mae Nak". Men historien om denne jätte i andevärlden i Thailand är en mer blodig historia, än jag skrev förra gången. “Nak” var gravid, och älskade mycket sin make, som tyvärr blev utskriven i krig för sitt Thailand. Under tiden som han var borta och krigade, så dog plötsligt både Nak och hennes baby i “barnsäng”...

Maken kom hem ifrån kriget.  Och fann sin fru, och sitt nyfödda barn väntandes på honom. Alla i byn där dom bodde hade dödats av “Nak” (spöket), innan dom hann varna honom, om att hans fru faktiskt var död... Det var först lite senare hemmavid, när Nak sträckte sig efter en Lime-frukt, som maken såg hennes ben till armar, som han förstod att detta var en ande, och ett spöke..

Han flydde på studs, först gömde han sig under en buske som alla andar är livrädda för, och sedan tog han sin tillflykt till ett temple dit andar och spöken, inte ägde tillträde.... 2 gånger så blev “Nak” excorserad (heter det så?).. Först in i en glasburk, och slängd på djupaste stället i floden. Tyvärr så fick långt senare 2 fiskare glasburken i sina nät, och mycket olyckligt, så öppnade dom burken, och släppte ut den gruvliga “Mae Nak” ur glasburken..

Då trädde till slut en av Thailands mäktigaste munkar på den tiden fram, och tvingade in Mae Nak in i sitt midjeband. Många århundraden har gått, och idag så är den allmänna tron, att Mae Nak fortfarande befinner sig i midjebandet, som numera kontrolleras av kunga-familjen i Thailand.. Och det är ju förtröstansfullt!!


Handskak


Chaiyaphum MMMCCCLXIX, Thailand

4 oktober 2018

88,5 kilo – 87.8 kilo (32 km) 2 timmar 1 minut

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,590 (nedåt)



Man är bättre vänner på distans..

I morse så stack Yongyut ned till Transport-office i Chaiyaphum, så att Namkaeng kunde köra upp och få sitt motorbike-körkort. Bra marscherat av tösen... Detta tog hela dagen, och när de kom tillbaka, så bad jag att få se körkortet, då berättade Namkaeng, att hon inte fick köra upp, ty hon var "för sent" ute.

Jasså vad då? Frågade jag! Jo jag tittade på instruktions-filmen (4 timmar lång), och sedan måste man köra upp och ta teoriprovet inom 3 månader. Vi var för sent ut, - “men va i helvitte”, sade jag, fast på svenska förstås... Jag blir så jäkla sne över detta sinnesslöa thailändska beteende, som bara är så himla närvarande precis hela tiden här nere. Man undrar ofta, I alla fall jag, om thai-folket har en skruv lös allihopa...

Jag menar, vem fan låter det gå 3 månader? Jag vet att jag har vid upprepade tillfällen frågat Yongyut varför hon inte åker ner och fixar körkortet med Namkaeng, och fick svar hela tiden, att - “det gör vi när skolan slutat”!! Och då blev det på detta sättet.... Nu skall det göras andra saker, det ena efter det andra, töserna skall ned till Bangkok och jobba där med Funfas mamma, som ju bor där, så nu har dom inte tid...

Jag har lust att skita idet, men om jag falangen slutar att engagera mig, så blir inte många "barn" gjorda här i detta landet kan jag lova. Ja vi får se.. men en sak är säker... när det gäller att handla en ny telefon till tösen, då jäklar hänger dom på låset här hos mig minsann, då finns det inga hinder från skolans sida alls...

Idag onsdag, så blev det lunch som vanligt nere på Bens Bar. Håkan och jag, och York, (men han backade ur i sista stund). Vi käkade båda idag spagetti Bolognese med ett glas rött vin. Riktigt gott det australiska vinet. Baccardi+coce till förrätt, och Irish coffee till efterrätt, och sedan rakt hem och pilla med jobbet på datorn... schysst dag totalt sett..



Idag, också onsdag, så skall jag prata om Naga, en företeelse som de flesta av oss som besökt, eller bor i Thailand har sett.... Jo, du kanske har lagt märke till statyer på thailändska tempel, som liknar en orm eller drake, men i själva verket är de inte det heller; de är Naga. Semi-gudomliga varelser som kännetecknar både buddhismen och hinduismen.


Ljusfenomen över Mekongfloden, som dom alltså kallar då "Naga" fireball...



Naga tros av lokalbefolkningen att bo i Mekong-floden. Intressantare är att de tänkt att vara orsaken till Naga Fireball fenomenet, som ser eldbollar stiga från den förmodligen bebodda Mekong-floden högt upp i luften. Oroa dig inte, Naga är skyddsfigurer som håller bort dåliga andar, så de är värda att ha runt sig – var dock försiktig om du ska simma i Mekong.

Handskak


Chaiyaphum MMMCCCLXVIII, Thailand

3 oktober 2018

88,1 kilo – 87,5 kilo (28 km) 1 timme 48 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,593 (nedåt)



När oxen faller,

då vässar alla sina knivar!!

Idag så var vi ute på en go runda Håkan och jag. Jag lyckades få med honom ut på risfälten, trots att det är regnsäsong nu. Men jag påpekade att det ju inte regnat på nästan 4 dagar nu, så det var nog inga problem att cykla ut där.... Vi hann ut runt 400 meter, kom runt en krök, och då började det hela..

Vi kom fram till ett ler-träsk där man var tvungen att bära cykeln, ta sandalerna i handen och plumsa i den envetna leran... När vi plumsat fram där under en bra stund, så såg vi torra land framför oss... GÖTT nu är det torrt resten. Ja det såg fint ut framför oss. Ja ända tills vi cyklat en bit till, och fick se en hel jäkla sjö framför oss.

Det största problemet som jag tyckte i det läget, det var inte att man var helt enkelt skit-trött att lufsa i lera, och nu i knädjupt vatten bärandes på en cykel. DEN typen av kondition har inte jag I alla fall... Vi överlevde sjön, vi behövde inte simma, utan det gick bra att plumsa fram. Jag var nu inte ens så klar över vilket väderstreck vi gick åt, och vart vi skulle hamna.



Men jag var glad över att solen sken i alla fall, att vi fortfarande hade en grus-stig de gånger som den inte var dränkt i lera och eller vatten. Så vi gav oss inte. Det var frestande att vända, så himla tungt var det. Men vem fasen vill vända, då är man ju en loser som ger upp..

Och det var nu jäkligt jobbigt att vända åter, och göra om detta jobbiga. Vi visste ju inte riktigt hur kort sträcka vi hade framför oss fortfarande, eller hur lång den var.. Vi körde på, och jag tror att efter runt 40 minuter, så kom vi fram till ett ställe, där grus-stigen delade sig.

Jag fick äran att välja, och jag valde rätt faktiskt, och vi kom till slut direkt fram till min “familjs” grisfarm ute bland risfälten.. Inte illa pissat av en trähäst.. Jag kollade mätaren på cykeln, och vi hade bara avverkat runt 3 kilometer på dessa nu 50 minuter. Jag kan väl säga att om nu inte Håkan tidigare varit misstänksam emot mig och mina förslag till risfält-cykel-turer, så är det han nog definitivt nu...

Ingemar numer vägrar ju att åka med ut på risfälten med mig, och Håkan blir väl snart likadan. Men Håkan är faktiskt lite enklare att hetsa. Jag säger bara till honom en av 2 saker; “vågar du inte eller”?? Jag kan också säga; “orkar du inte”??  Och sedan är det pang på, och han ger sig aldrig (ja han är ju dalmas stackarn). Gör bra faktiskt..



Nästa berättelse har jag berättat om tidigare, men jag kände att den blev lite mer informativ och tydligare med denna berättelse, så håll till godo...  Jo en av Thailands absolut mest fruktade andar/spöken är kvinnan vid namn Krasue. Hon var alltså i livet en kvinna som var “lovad” till en Siames adelsman, men hon älskade en enkel soldat av låg rang.

De två älskade blev tagna på bar gärning, hon blev dömd att döden dö genom att brännas. Detta skedde, men samtidigt så kastade en mäktig trollkarl sin trolldom mot det skedda, för att försöka skydda kvinnan Krasue. Men han var för sent ute. Han lyckades rädda undan elden bara Krasues inälvor, tarmar och hennes huvud.

Idag så tror man att Krasues kroppsdelar brukar driva runt nattetid i sin letan efter mat i form av blod, människo-kött och avföring.... (schysst mat)... Och många många är de thai som har sett henne under nattens mörka timmar. Jag kan också säga att ALLA thai känner till de här andarna-spökena som jag berättar om, alla gör det..

Handskak


Chaiyaphum MMMCCCLXVII, Thailand

2 oktober 2018

88,4 kilo – 87,8 kilo (31 km) 2 timmar 7 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,609 (nedåt)



Ett argt ord, kan ge ett stort gräl!!

Ni vet den 4:åriga tösen som 3 hundar (2 st Pitbulls+ 1 pudel) bet ihjäl här förliden uppe i Baan Khwaoo (15 km härifrån city of Chaiyaphum). Ja där har saker och ting inte stått stilla precis. Dels så har den lilla tösen bränts i templet och tillbörlig fest har avhållits, mat ätits, och pengar för festen av gästerna, har betalats...

Men inte bara detta, tösen hann väl som tur var komma i urna, så vart det dags för förhandlingar. Nu skall det avtalas belopp som hundägaren, en dam där, skall betala till tösens mamma och pappa... Dessa tyckte vid första anblicken att 1 miljon baht skulle passa bra som ersättning för det liv som gick till spillo.

1 miljon för att inte hämnd skall krävas, och samma 1 miljon för att tösens föräldrar inte helt skall förlora respekten och "ansiktet" i byn.. När sent omsider ägarinnan till hundarna svarade, så avvisade hon detta krav med orden “jag har inga sådana pengar”.. Nu måste då parterna återigen sätta sig ned, och fundera ut ett belopp som bägge kan “leva med”, ursäkta uttrycket...

Inte någonstans kan jag läsa att förövaren, alltså ägaren till de 3 hundarna kommer att åtalas rejält och korrekt av polisen.. Men det sades att om de båda parterna kan komma överens om ett belopp i kompensation, så kommer polisen enbart att utdöma ett straff för som dom kallar det på engelska, “minor offence”.. Alltså ett skräpstraff som är glömt dagen efter...

Och detta är ju hela grejen med dessa jäkla hundar som finns i miljontals, inte bara i detta eftersatta land, utan i hela Asien.. Ingen känner sig ansvarig,  ALLA har sina hundar springande lösa, även när folk inte är hemma, utan kanske på sitt arbete. Ja då öppnas grindarna, och hundarna tar sig ut på gatan, river i soptunnor, och attackerar folk som råkar “reta” deras jaktinstinkt för stunden.

Det verkar INTE finnas ett ansvar för sina hundar, utan var och en får skylla sig själv, om man blir biten. Men visst hör man talas om att det ändrat sig lite grand i mer civiliserade områden, med kanske lite yngre by-hövdingar, men allmänt sett, så den ända gång som någon blir hållen ansvarig för hundarna, är den gång som en falang kör över, eller skadar en hund med kanske sin bil.

Ja jävvlar då snabbt som ögat finns det alltid en thai som äger hunden, håller ut handen och vill ha ersättning. Men biter hunden falangen, så är falangen korkad som inte håller sig borta... Ja “hade han inte kommit till Thailand, så hade han inte blivit biten” Ja den teorin är vedertagen här ute på landet och i städerna..



En berättelse återigen då... Nu handlar det om Kungen av Siam vars namn var; Phra Chao Sua, eller “Tiger-kungen”. Han var kung åren 1702 till 1709, Han var mest känd för sin passion för sport, och mest då thaiboxning. Han var en sådan stor fan av denna sport, så han i smyg, förklädd, deltog i tävlingar, och ingen visste vem han var.

Denne kung besegrade massor av champions i den sporten. Trots att han snart rullade in i alkoholism, samtidigt som landet Siam rullade in i nationell svält, så var denna kung mestadels ihågkommen för sin skicklighet och passion för Muay Thai, thaiboxning,.....

Handskak


Chaiyaphum MMMCCCLXVI, Thailand

1 oktober 2018

88,8 kilo – 87,9 kilo (28 km) 2 timmar 0 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,636 (nedåt)



Bättre älska mig lite mindre,

men älska mig lite längre!!

Idag så har jag skavsår i ”mellangården”, har lärt mig det ordet av kvinnor, alltså områden mellan pungen och arslet (på oss killar)... Och det är där som också sadeln berör kroppen. Jag var ju ute med Håkan lördag morgon, precis som vanligt, 25 kilometer blev det. Och sedan till lunch så käkade ju jag räkor hemma hos York, räkor som jag hade kokat här hemma kvällen innan.

Där blev det 3 glas vitt vin, och sedan hemma lite Marabou mjölkchoklad, och banan-chips doppade i socker. En Yoghurt plus lite godis. Klockan 16.00 så kollade jag mitt socker, och eländet hamnade på 9,3 vilket i mitt tycke är alldeles för högt, det motsvarar ju i Thaisiffror hela; 167 vilket som sagt var är för mycket i alla avseenden.

På första gången på flera år, så stack jag genast ut på en ”andra” cykeltur den dagen, och avverkade 27 nya friska kilometer... Kom hem efter 1 timme och kanske 50 minuter och mätte sockret igen, och nu hade det hoppat tillbaka till perfekta 5,3 (95,4 i thai-siffror). Så allt var OK resten av kvällen.

Så i morse när vi stack ut på cykeltur, så blev det minst sagt ”jobbigt” med skavsåret. Det sved precis hela tiden, och det är sjuttan inte kul skall sägas. Men det är bara att bita ihop och kämpa. Jag kom hem, och fick sätta mig framför datorn och mysa, och snart släppte svidandet. Dock är jag rädd för att jag kommer att få lida många kommande morgnar, när vi åker ut, men inget att göra åt...

Jag tycker det är kul med dessa legender och berättelser som sitter fast i folks medvetande här i Thailand, ja även i Sverige, så finner jag våra berättelser vara riktigt kul att läsa. Visst kan man få lite hum om hur folk i det landet resonerar och funderar, och kanske t.om. i liten skala ”varför” dom agerar som dom gör...



Första berättelsen är om "Naresuan" och den envig han var med i från elefant-ryggen. Jo på den tiden som Thailand och Siam var mer känd under namnet Ayutthaya, Under ungefär samma premisser som legenden om David och Goliath, så kallade Kung Naresuan av Ayutthaya ut kronprinsen av Burma MingYa Swa, i en envig dom emellan.

Segraren skulle vinna kriget åt sitt land. Kung Naresuan hade sin egna krigs-elefant Atop, med vilken han lätt vann denne envig. Och trots att man idag kanske mer rynkar på näsan åt att rida elefant, så i dessa äldre tider, så var elefantridning en kunglig böjelse i alla avseenden.

Och en god elefant var lika, om inte än mer ansett än en god häst... I alla fall, de thai som känner till, och värnar om sin historia är ytterligt stolta över denna kung av Ayutthaya som räddade Thailand den gången i det kriget... Det får vara bra med 1 (en) liten story som detta i vart kapitel, annars kan det lätt bli tjatigt...

Handskak